1746-1828 Goya is considered the 18th Century's foremost painter and etcher of Spanish culture, known for his realistic scenes of battles, bullfights and human corruption. Goya lived during a time of upheaval in Spain that included war with France, the Inquisition, the rule of Napoleon's brother, Joseph, as the King of Spain and, finally, the reign of the Spanish King Ferdinand VII. Experts proclaim these events -- and Goya's deafness as a result of an illness in 1793 -- as central to understanding Goya's work, which frequently depicts human misery in a satiric and sometimes nightmarish fashion. From the 1770s he was a royal court painter for Charles III and Charles IV, and when Bonaparte took the throne in 1809, Goya swore fealty to the new king. When the crown was restored to Spain's Ferdinand VII (1814), Goya, in spite of his earlier allegiance to the French king, was reinstated as royal painter. After 1824 he lived in self-imposed exile in Bordeaux until his death, reportedly because of political differences with Ferdinand. Over his long career he created hundreds of paintings, etchings, and lithographs, among them Maya Clothed and Maya Nude (1798-1800); Caprichos (1799-82); The Second of May 1808 and The Third of May 1808 (1814); Disasters of War (1810-20); and The Black Paintings (1820-23).   Related Paintings of Francisco Goya :. | Strolling Players | St Francis Borja at the Deathbed of an Impenitent | Las Gigantillas | Leocadia | Portrait of the Bullfighter Pedro Romero |
Related Artists:
Peter Nicolai Arbo
(June 18, 1831 - October 14, 1892) was a Norwegian painter, who specialized in painting motifs from Norwegian history and images from Norse mythology. He is above all noted for Åsgardsreien, a dramatic motif based on a Norwegian folk legend and Valkyrie, which depicts a female figure from Norse mythology. Peter Nicolai Arbo grew up at Gulskogen Manor in Gulskogen, a borough in Drammen, Norway. He was the son of headmaster Christian Fredrik Arbo (1791-1868) and his wife Marie Christiane von Rosen. His brother Carl Oscar Eugen Arbo was a military medical doctor and a pioneer in Norwegian anthropologic studies. Arbo's childhood home, Gulskogen, was built in 1804 as a summer residence for his older cousin, lumber dealer and industrialist Peter Nicolai Arbo.Arbo started his art education with a year at the Art School operated by Frederick Ferdinand Helsted (1809-1875) in Copenhagen 1851-1852. After this, he studied at the art academy in Dusseldorf. From 1853 to 1855 he studied under of Karl Ferdinand Sohn, professor of The Dusseldorf School of Art, and from 1857-1858 under J. E. Henthen who was a battle and animal painter. At Dusseldorf he was for some time a private student of the history painter C. Mengelberg. He had contact with Adolph Tidemand and became a good friend of Hans Gude both of whom were professors at the art academy in Dusseldorf.
Girolamo Romanino
Italian High Renaissance Painter, 1484-1562
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.